Brödundret à La Victoria Christa

 Fick en påminnelse om min tid hos sjukgymnasten idag.

Sms:ade och fick veta att den var upptagen nu. Hon tyckte det var roligt att jag hade varit på permission. Jag talade om att hon får komma hit på palliativa canceravdelningen Victoria. Det kunde hon inte, utan hon skulle skicka Ljus!

Jag ville träffa Min son  Calle igår eftermiddag.

Jag kunde skicka följande  sms för kännedom  😀

Jag var hemma hux flux igår eftermiddag. Min son ville inte träffas pga sjukhuslukten. Då reste jag mig som det heter. Tog min säng och gick. Min syster som var här tog mig på första permission.

Jag kände att jag och barnen var lika Härligt Gudomliga som jag upplever Dej. Jag brukar känna mig som Dej. Ditt Ljus har åstadkommit ett brödunder i mitt liv. En liten stund med barn hemma i ett sådant idealt samarbete som Anna Wahlgren lär ut i Barnaboken.

Vi var alla tre komplett lyckliga i ett samarbete om tre. Våra själar harmonierade och respeketerade varandra. Hörnstenarna ansvar, omsorg, insikt och respekt som jag lärde mig 1985 som inflyttad till Stockholm. Jag skördade igår!!!! Mina barn är som mig. Som sjukgymnast lyfte du upp oss din högre nivå.

Jag har gått i enskilda behandlingar och samtal, grupper för utbrända kvinnor och gympaspass på Friskis och Svettis som hon leder. Jag har fått hennes Mindfulnessskiva att spela så mycket jag förmår. När jag känner mig som Dej är jag komplett själaglad.

JAG ÄR SÅN LYCKLIG STOLT MOR. VÄNTAR PÅ ATT DE VILL TRÄFFA MIG IGEN SÅ BEORDRAR JAG NÅGON ATT SKJUTSA MIG. JAG SKULLE HITTA EN MÅNDASPARKERING HÄR OCH LÅTA VÄNNER TA BILEN MED MIG TILL MIG.

På  sjukhus upptäcker man att detta är en raritet. Mina  läkare är dock gudomliga, tack och lov. Men det är sällan mellan ronderna.

Vi rev ut allt i garderoben. Spara mammas finaste kläder och slänga resten. Mamma hade rest sig upp och börjat rensa garderober. STÄDA HAR VARIT OMÖJLIGT FRAM TILL IGÅR. NU GICK SDET SOM DET SKULLE. SYSTEMATISKT OCH EFFEKTIVT. De gjorde villigt, glatt, älskligt.

Framförallt levde i överflöd av kärlek och glädje.

Vilka vårtecken; den som varit hemma hos mamma och vet att hon har förtidspension inser att Undrens tid är här. I nuläget är det en omöjlighet att ha förväntat sig detta.

Min sjukgymnasts Ljus som hon kallar det hon åstadkom med min lilla familj med  dotter och son är mer mirakulöst och fanstastiskt än vi möttes , pappan , och jag fick till.

Lämna sjukdomen och det gamla bakom sig.

Vårdgest No 3;  Att skapa rum och ordna

Skapa ett rum med ordning. ”Utanför är en spegel av inom”. Yttre ordning skapar inre ordning. Att ordna upp. Messy syndrome är vanligt. Ibland saknas kraften att ordna och ibland måste man ha hjälp vid t ex kroniska sjukdomar. Hitta tillbaka till ett rytmiskt liv.

Personligen var detta mitt första tecken på sjukdom. Jag insåg att jag måste ha fått någon knut i själen som hade sådant kaos i lägenheten,  efter skilsmässan. Jag kunde inte ha ordning längre. Det är också något jag fortfarande kämpar med. Förmågan att ordna har inte kommit tillbaka. Antagligen får jag tvinga mig. Yttre ordning skapar inre ordning sägs det här. Det var jätteskönt med Vidarkliniken att leva i ordning. Att hålla reda på sina tillhörigheter är fullt tillräckligt för mig. ”Semesterresor är också jätteskönt för då upplever jag också ordning. Det är ett eget hushåll som är för betungande för mig i min tillfrisknandeprocess.

Vårdgest No 10;  Att resa sig upp

Jag blev tipsad om att ställa mig i kö hos en speciell sjukgymnasist.  För över två år sedan, i backen på minrea med barnen tilll Åre, vid liftarna ringde hon och gav mig en tid. I början av juli. Hon frågade om barnen.

Jag var överlycklig. Hon har Ki Balans på Friskis och Svettis, och jag är full beundran inför hennes kropp och själ. Hon är min favorit i  nästa alla katergorier. Jag kan bara övervinna henne i de nådegåvor jag nu brukar.

Lämna sjukdomen och det gamla bakom sig. Lättare sagt än gjort. Susanne Johanssons laserbehandlingar har påverkat mitt kroppsinne såpass att jag har lämnat identiteten som sjuk bakom mig. Just nu känner jag mig så frisk, och glömmer bort att vara rädd om mig.  Jag får ju absolut inte bära tungt. Läkningsprocessen som förhoppningsvis tagit vid gör mig samtidigt jättetrött. Idag är jag helt utmattad. Barnens jullov frestar på.

http://lenaalun.wordpress.com/2010/01/08/de-tolv-vardgesterna/

Victoria Christa